Trots lokalbefolkningens våldsamma uttryck är de mycket vänliga och hjälpsamma, utan att göra avkall på sin integritet.
Detta jag nu har nämnt, tror jag är andledningen till att Kalymnos inte är sönderturistad, utan har lyckats behålla sin särart.
Det är tvära kast mellan hav och himmel och däremellan tornar bergen stolt upp sig.
Dessa berg har bergsklättrarna verkligen tagit till sitt hjärta. På lite mer än tio år har Kalymnos berg blivit en av det verkligt stora platserna på jorden för bergsklättring.
Utöver den bofasta befolkningen möter jag Hemvändare, återvändare och bergsklättrare.
De har alla några gemensamma nämnare: De älskar Kalymnos, de är naturälskare och alla lovordar det underbara och hälsosamma klimat som finns här på Ön. Jag kan bara instämma med dessa människor och jag har verkligen fått uppleva Kalymnos storhet på mina vandringar i berg och dalgångar.
Sista ordet får Kalymnos tuppar, som varje morgon vid sexsnåret gal med gäll stämma ut sitt ”Carpe Diem”.
|